Fukushima, kärnavfall och allvaret i läckor

Svensk och internationell media rapporterar hur Fukushimas kärnkraftverk i allt högre takt läcker radioaktivt vatten rätt ut i havet. Media pratar om strålningsdoserna strax utanför läckan är nästan 44 000ggr högre än det godkända för arbetare vid kärnkraftverk. Fukushima-katastrofen försvann tyvärr lite i mainstream media när den direkta katastrofen var över. Vanlig medialogik, jag vet, men de långsiktiga konsekvenserna av olyckan verkar bli den verkligt stora katastrofen. Den här kartan är en första bild av vart allt radioaktivt material har spridit sig. Nu oroar experter sig för att det kan bli mycket värre 

Det hela påminner mig om en dokumentär jag såg för ett tag sedan. Den behandlar hur kärnavfall har hanterats i norra Europa under tidigare decennium. Otäckt men väl värt att lägga en stund på.

Men det finns ljus i mörkret. Tyska energijätten RWE meddelade nyligen att de ska stänga ner några av sina kolkraftverk pga det ökande antalet sol- och vindkraftverk i det tyska elnätet. Inspiration för trötta svenska energidiskussioner och kärnkraftsavvecklingsförhoppningar.

Koldioxidtull på importerade varor.

Idag skriver nationalekonomen Ragnar Bengtsson om koldioxidtull på importerade varor i en artikel iSvD. Länk
Idén är inte helt ny (läs mer här) men det är konstruktivt förslag som förtjänar uppmärksamhet.
Hans artikel är också ett exempel på vad fler forskare borde göra, nämligen tydliggöra hur deras forskning är relevant för politiken och samhället.

Möte med mp-Falkenberg

Trevligt möte med miljöpartiet i Falkenberg ikväll. Uppstart efter sommaren och ett par nya ansikten. Alla fick presentera sig och prata om sina hjärtefrågor. Kärnan i den svenska demokratin är också kärnan i mitt engagemang. Närheten till beslutsfattare. Någonstans mellan diskussionen om färgen på fondväggen i lokalen och diskussionen om djupekologi föds det unika i svenskt civilsamhälle.
Visst är det fantastiskt.

Mineralavgiften och Nuon-affären

Dagens reflektion rör definitivt Sveriges absurt låga mineralavgifter. Mineralavgift är den avgift som företag betalar till markägare eller stat för att få utvinna mineral, i praktiken en slags skatt. I Sverige ligger avgiften på 0.2%. I jämförbara länder som Kanada eller Brasilien är avgiften 30,40 och 50ggr högre. I Australien, en välfärdsstat med stor mineralutvinning, är avgiften hela 150ggr högre (alltså 30%).
Förra året samlade svenska staten in totalt 350 000kr i mineralavgifter från gruvbolag. En hel Volvo.

För att förstå hur lite pengar svenska staten får ut av gruvdriften kan det sättas i relation till den fruktansvärt misslyckade Nuon-affären där Vattenfall köpte det holländska elbolaget Nuon. En affär som hittills beräknas ha kostat statliga Vattenfall 100mdr kronor. Med intäkterna från mineralavgiften så skulle det ta 194 000år att täcka Vattenfalls förluster.

Det hade nog varit en bättre investering för staten att satsa på förnyelsebar energi samtidigt som man höjer avgiften för de företag som promt envisas med att suga ut våra naturresurser.

Tack till Tankesmedjan i P3 för inspirationen till det här inlägget.