Det kan sägas mycket om Billströms aktieinnehav. Det HAR sagts mycket om Billströms aktieinnehav. Det behöver fortsätta sägas mycket om Billströms aktieinnehav.
Det är ett antal saker som jag tycker är extra problematiska med hela grejen.
Det första är ju själva aktierna och tidpunkten för ett eventuellt inköp. Det har media och bloggar tjatat sönder. Om det rör sig om insiderbrott är det ju helt oförsvarbart och Billström måste gå med omedelbar verkan.
Det andra rör just Billströms status som "untouchable". Tobias Billström har under de senaste åren samlat på sig en imponerande radda skandaler. TV-licenser har inte betalats, Ganna 93år skulle utvisas, tiggare skulle utvisas, papperslösa nekas vård, han har tagit ut ersättning för dubbelt boende trots att familjen bor med honom i Stockholm. Listan kan göras längre. Trots detta sitter Billström till synes säkert. Likt en ung Carl Bildt böjer han sig för mediastormar och dyker åter upp efter någon månad, till synes orörd. Trots att Reinfeldt inte tvekar på att byta ut andra statsråd vid minsta antydan till skandal (kvinnliga statsråd verkar sitta lösare än manliga) håller han en skyddande hand över Billström trots alla snedtramp och konstiga uttalanden. Det enda logiska konstaterandet måste bli att Reinfeldt helt enkelt håller med Billström om hur han bedriver och kommunicerar regeringens politik. Dessutom vann Billström nyligen moderaterna i Malmös provval, vilket visar att skandalerna inte heller har påverkat lokala moderaters förtroende för honom. Sammantaget något som borde oroa mer sansade allians-supportrar.
Den tredje aspekten är moderata statsrådsinställning till aktieinnehav och företagsvärlden. Billströms olämpliga köp av aktier är bara den senaste i en lång rad av problematiska företagsrelationer i moderattoppen. Bildts förehavanden i Lundin Petroleum är det mest prominenta exemplet och han har, likt Billström lyckats undgå ansvar för de etiska och moraliska problem som uppstår när politiska toppar investerar i och leder företag. När Reinfeldt nu går in och hindrar insynen förs tankarna till den politiska korruption som är så utbredd (och av Sverige skarpt kritiserad) i utvecklingsländer.
Vill vi i Sverige behålla närheten mellan politiken och medborgarna och det höga förtroende för politiker som kännetecknat svensk politik måste en sak till:
Ökad transparens när det kommer till politikers egenintressen, vare sig det handlar om styrelseuppdrag eller egna investeringar eller finansiellt stöd till politiker och politiska organisationer.
Vi som politiker har helt enkelt inte råd med ett ökat politikerförakt och lite transparens är ett lågt pris att betala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar